... var ljus och fin. Oerhört jobbig med alla minnen från pappas begravning, men ändå kändes det bra. Kul att träffa alla kusinerna fast synd att vissa avvek utan att säga hejdå.. Nog tur att inte barnen var med. Blev några timmar i bilen.
Från Kärleksgatan till Nunnestigen.
Nu fortsätter berättelsen, men från en ny adress. Ingen grusväg, massa underbara grannar och en mycket annat som bara
blivit till det bättre.
Välkommen att följa dagarna på Nunnestigen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar